En clown till kaffet

Jag brukar mest delge mina tips och loppisfynd här på bloggen, idag tänker jag lufta en ventil som sällan luftas.

Många tror att jag alltid är den positiva och glada Martina som ständigt har nya idéer på gång. 
Får ofta frågan om hur jag hinner pyssla så mycket. 

Jag lever med värk 24 timmar om dygnet, och då menar jag att det gör riktigt ont, ibland överallt men oftast på flertal ställen i kroppen. 
Jag har varit med om en del olyckor som är skuld till värken men även en sned ryggrad med kotor som lever sitt egna lilla liv. Diagnoserna genom åren har lagts på och har man inte ens fyllt 40 så känner man sig last gammal. Jag som alltid har tänkt att Martina ska vara den pigga pensionären som klättrar i lyktstolpar.

Jag är envis som synden och ingen jäkel ska tro att jag är lat person som inte vill arbeta för det är det som är problemet, hjärnan vill mer än vad kroppen klarar av. Eller så har de slutit en pakt, hjärnan och kroppen. Om hon inte fattar sina begränsningar så sätter vi käppar i hjulet med att stänga av kroppen. Elakt va?

Jag har satt på clown masken varje dag. Den masken är inte lätt att bära, när man kommer hem och plockar bort facet är det som att sticka hål på en ballong. Jag lurar mig själv, tja och tydligen en hel del andra också.
Det är verkligen inte lätt för andra att förstå för jag ser ju ut som folk i övrigt och är rätt bra på att hålla skenet uppe men det drabbar bara mig själv i slutändan. 

Jag har såklart haft dagar då jag inte orkat hålla fasaden uppe och då reagerar människor i min omgivning med att tro att de gjort mig något, att jag är sur eller arg. 

Värk är ett komplicerat kapitel, för det första gör den dig så sjukt trött, måste vila efter att jag gjort något fysiskt eller psykiskt ansträngande. 

Jag har till och med gått en lång period i smärtskola för att själv förstå vad den gör med en. Det handlar om impulser i hjärnan. 
Om du ramlar och skrapar upp ett sår skickar hjärnan impulser att det gör ont, när du fått det tvättat och plåster gör det mindre ont. 
Mina impulser fungerar inte som de ska hos mig här är det kopplings fel, de signalerar att det gör ont hela tiden. Nåväl, nog tjatat om detta.........

För att göra en lång historia kort(kort blev den ju knappast) så gjorde den här smärtan tillsammans med en rad andra komponenter att jag blev rejält utbränd, utmattad, gick in i väggen, kärt barn har många namn, Nej allt annat än kärt! Gick nog mer igenom betongväggen.

Mitt minne blev bla påverkat och lite till och resan tillbaks är lång. Stress och värk är inte kompisar de bråkar mest hela tiden. Är jag stressad kan man säga att signalerna som signalerar värk får fritt blås precis som elden får fart med syre. 

Även om den här resan hade ett högt pris så har jag lärt mig mycket, jag vill inte vara den person jag var dess för innan. 

Just nu arbetar jag deltid och jag tycker det är så roligt, att kunna få arbeta och känna sig betydelsefull. Hur roligt jag tycker det är kommer ändå den förlamande tröttheten efter arbetet och jag måste sova för att orka med resten av vardagen.

Just nu arbetar jag med att släppa lite på det där ansiktet, så vem är den där Martina? det jobbar jag på just nu. Hitta en balans. Det kostar mycket att ligga på topp, trivs ju med den glada positiva Martina men allt har ett pris. 

Min terapi är att pyssla och skapa, konstigt nog fungerar den delen av hjärnan, när jag gör det slipper jag grubblerier och det skingrar tankarna bort från smärtan ett tag.
Skapandet är för mig som medicin, allt som är lustfyllt gör att man mår bättre. För vissa av Er är kanske gymmet promenader eller träning Er medicin?

Nu vet Ni lite mer om personen bakom skapandet.

Kram Martina